Monday, May 08, 2006
Hos Asserhed Onsdag 10 maj
På onsdag träffas vi hemma hos oss (Asserheds, se karta via länk till höger). Adressen är Hökarvägen 15, där vi bor i maj.
Wednesday, April 26, 2006
26 april
Efter påsk och flytt är det dags att uppdatera lite på husgruppssidan.
Kvällens husgrupp var hos Peter G i hans härliga lya med utsikt över vattnet och Söder. God gemenskap, fika, lovsång, bön och läsning av Johannes kap 14-17 (Avskedstalet) med samtal.
Förbli i mig
Håll mina bud
Älska varandra
så ska ni bära frukt
så skall jag och Fadern komma till er
Jesus är Gud
Jesus är sänd av Fadern
Jesus och Fadern sänder Hjälparen, den Helige Ande.
Anden förblir i de troende
Världen kan inte ta emot Anden
Världen har hatat Jesus
Världen ska hata lärjungarna
Jesus har övervunnit världen
När ni bär frukt i enhet och kärlek
så ska världen tro, ta emot och förstå
Kvällens husgrupp var hos Peter G i hans härliga lya med utsikt över vattnet och Söder. God gemenskap, fika, lovsång, bön och läsning av Johannes kap 14-17 (Avskedstalet) med samtal.
Förbli i mig
Håll mina bud
Älska varandra
så ska ni bära frukt
så skall jag och Fadern komma till er
Jesus är Gud
Jesus är sänd av Fadern
Jesus och Fadern sänder Hjälparen, den Helige Ande.
Anden förblir i de troende
Världen kan inte ta emot Anden
Världen har hatat Jesus
Världen ska hata lärjungarna
Jesus har övervunnit världen
När ni bär frukt i enhet och kärlek
så ska världen tro, ta emot och förstå
Wednesday, March 29, 2006
Undervisning 29 mars
Jesus Kristus del 3 av 3 - Jesus försonaren
[Rom 5:1-11]
Då vi nu har gjorts rättfärdiga genom tro har vi frid med Gud
genom vår herre Jesus Kristus.
Han har gett oss tillträde till den nåd som vi nu lever i, och
>Rättfärdiggörelsen är ett centralt tema i Romarbrevet. Den sker genom tro. Vad innebär den? Någonting har hänt som har förflyttat oss. Förändrat vår position. Från att ha varit fiender har vi fått frid med Gud. Tron är nyckeln. Den ger oss tillträde till nåden. Nu lever vi i nåden.
vi är stolta över hoppet att få del av Guds härlighet. Mer än så,
vi är stolta över våra lidanden,
eftersom vi vet att lidandet skapar uthållighet, uthålligheten fasthet och fastheten hopp.
>I det liv vi lever nu är hoppet det som driver oss. När vi trätt in i det nya rum vi fått tillträde till, lever vi i tro och föds av hoppet. Hoppet om Guds härlighet kan vi skryta över (gr. kauchaomai) Men vi kan också vara stolta över våra lidanden. Allt är inte seger. Lidande är en del av vår verklighet nu när vi lever i hoppet. Men lidandet skapar hopp enligt den beskrivna processen. Så lidandet är något viktigt för oss. Vi kan tom. vara stolta över det, säger Paulus.
Och hoppet sviker oss inte,
ty Guds kärlek har ingjutits i våra hjärtan
genom att han har gett oss den heliga anden.
>Hoppet är fast. Men hur vet vi det? På två sätt visar Gud att han älskar oss och att vi därför kan lita på hoppet. Det första är Anden. Anden vittnar med vår ande att vi är Guds barn (Rom 8:16). Anden är inte så abstrakt som vi ofta tänker. Anden är Guds kärleksgåva redan nu. Som en handpenning på något vi kommer att få i fullhet senare. Det är vårt hopp. Anden har vi nu.
Medan vi ännu var svaga dog Kristus för alla gudlösa, när tiden var inne.
Knappast vill någon dö för en rättfärdig –
kanske går någon i döden för en som är god.
Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.
>Det andra som vittnar om det fasta hoppet och Guds kärlek är korshändelsen. Paulus mediterar här över längden, höjden och bredden av Guds kärlek. Mänsklig kärlek får oss inte att gå i döden ens för en rättfärdig eller god människa, men Gud dör för alla gudlösa syndare.
Då vi nu har gjorts rättfärdiga genom hans blod skall vi av honom
så mycket säkrare bli räddade från vreden.
>Här skiftas fokus. Tidigare talade han om nuet, livet som vi lever, präglat av lidande och hopp. Han talade om dåtid, när tiden var inne och Jesus dog på korset. Nu talar han istället om vad vi ska bli, om framtiden. Vi blev försonade på korset, men vi ska bli räddade. Vreden återkommer då och då i Romarbrevet. Det handlar om Guds dom över orättfärdigheten (ex. kap 1). Det är vårt hopp att räddas från den.
Ty om vi var Guds fiender och blev försonade med honom
genom hans sons död, då skall vi, när vi nu är försonade,
så mycket säkrare bli räddade
genom hans sons liv. Ja inte bara det,
>Vi var Guds fiender, nu är vi försonade, men vi kommer att räddas. Hans död försonade oss, hans liv (uppståndelse) räddar oss. Redan nu, men ännu inte i fullhet.
vi har vår stolthet i Gud tack vare vår herre Jesus Kristus,
genom vilken vi nu har vunnit försoningen.
>Vi är stolta i hoppet och lidandet, men vår stolthet är i Gud. I kap. 3 säger han att ingen har något att vara stolt över. Men detta som är Guds gåva, försoningen, kan vi vara stolta över. Inte för egen del, men i Gud.
Första gången talade jag om Jesus som den förstfödde i hela skapelsen. Jesus som en del av Guddomen. Andra gången handlade det om Jesus som människa fullt ut. I försoningen försonas människa och Gud i Kristus Jesus. Hade han inte varit både och hade det inte fått detta resultat.
Detta är det budskap som vi också har anförtrotts med. Var och en är vi vittnen om detta. Anden, skriften och kyrkan bär vittnesbördet om att Jesus var Gud och människa, att han dog och uppstod. Någonting är för evigt förändrat i våra liv. Vi har upplevt positionsförändringen. Vi bär detta budskap vidare till vår generation och kommande.
Avslutningsvis:
Bröder, jag vill påminna er om evangeliet som jag förkunnade, som ni också tog emot, på vars grund ni står och genom vilket ni blir räddade. Jag vill påminna er om orden i min förkunnelse – den håller ni väl fast vid, annars var det bortkastat att ni kom till tro. Bland det första jag förde vidare till er var detta som jag själv hade tagit emot: att Kristus dog för våra synder i enlighet med skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen i enlighet med skrifterna och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv. Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder vid ett och samma tillfälle, de flesta är ännu i livet, men några har avlidit. Därefter visade han sig för Jakob och sedan för alla apostlarna. Allra sist visade han sig också för mig, detta ofullgångna foster.
[1 Kor 15:1-8]
[Rom 5:1-11]
Då vi nu har gjorts rättfärdiga genom tro har vi frid med Gud
genom vår herre Jesus Kristus.
Han har gett oss tillträde till den nåd som vi nu lever i, och
>Rättfärdiggörelsen är ett centralt tema i Romarbrevet. Den sker genom tro. Vad innebär den? Någonting har hänt som har förflyttat oss. Förändrat vår position. Från att ha varit fiender har vi fått frid med Gud. Tron är nyckeln. Den ger oss tillträde till nåden. Nu lever vi i nåden.
vi är stolta över hoppet att få del av Guds härlighet. Mer än så,
vi är stolta över våra lidanden,
eftersom vi vet att lidandet skapar uthållighet, uthålligheten fasthet och fastheten hopp.
>I det liv vi lever nu är hoppet det som driver oss. När vi trätt in i det nya rum vi fått tillträde till, lever vi i tro och föds av hoppet. Hoppet om Guds härlighet kan vi skryta över (gr. kauchaomai) Men vi kan också vara stolta över våra lidanden. Allt är inte seger. Lidande är en del av vår verklighet nu när vi lever i hoppet. Men lidandet skapar hopp enligt den beskrivna processen. Så lidandet är något viktigt för oss. Vi kan tom. vara stolta över det, säger Paulus.
Och hoppet sviker oss inte,
ty Guds kärlek har ingjutits i våra hjärtan
genom att han har gett oss den heliga anden.
>Hoppet är fast. Men hur vet vi det? På två sätt visar Gud att han älskar oss och att vi därför kan lita på hoppet. Det första är Anden. Anden vittnar med vår ande att vi är Guds barn (Rom 8:16). Anden är inte så abstrakt som vi ofta tänker. Anden är Guds kärleksgåva redan nu. Som en handpenning på något vi kommer att få i fullhet senare. Det är vårt hopp. Anden har vi nu.
Medan vi ännu var svaga dog Kristus för alla gudlösa, när tiden var inne.
Knappast vill någon dö för en rättfärdig –
kanske går någon i döden för en som är god.
Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.
>Det andra som vittnar om det fasta hoppet och Guds kärlek är korshändelsen. Paulus mediterar här över längden, höjden och bredden av Guds kärlek. Mänsklig kärlek får oss inte att gå i döden ens för en rättfärdig eller god människa, men Gud dör för alla gudlösa syndare.
Då vi nu har gjorts rättfärdiga genom hans blod skall vi av honom
så mycket säkrare bli räddade från vreden.
>Här skiftas fokus. Tidigare talade han om nuet, livet som vi lever, präglat av lidande och hopp. Han talade om dåtid, när tiden var inne och Jesus dog på korset. Nu talar han istället om vad vi ska bli, om framtiden. Vi blev försonade på korset, men vi ska bli räddade. Vreden återkommer då och då i Romarbrevet. Det handlar om Guds dom över orättfärdigheten (ex. kap 1). Det är vårt hopp att räddas från den.
Ty om vi var Guds fiender och blev försonade med honom
genom hans sons död, då skall vi, när vi nu är försonade,
så mycket säkrare bli räddade
genom hans sons liv. Ja inte bara det,
>Vi var Guds fiender, nu är vi försonade, men vi kommer att räddas. Hans död försonade oss, hans liv (uppståndelse) räddar oss. Redan nu, men ännu inte i fullhet.
vi har vår stolthet i Gud tack vare vår herre Jesus Kristus,
genom vilken vi nu har vunnit försoningen.
>Vi är stolta i hoppet och lidandet, men vår stolthet är i Gud. I kap. 3 säger han att ingen har något att vara stolt över. Men detta som är Guds gåva, försoningen, kan vi vara stolta över. Inte för egen del, men i Gud.
Första gången talade jag om Jesus som den förstfödde i hela skapelsen. Jesus som en del av Guddomen. Andra gången handlade det om Jesus som människa fullt ut. I försoningen försonas människa och Gud i Kristus Jesus. Hade han inte varit både och hade det inte fått detta resultat.
Detta är det budskap som vi också har anförtrotts med. Var och en är vi vittnen om detta. Anden, skriften och kyrkan bär vittnesbördet om att Jesus var Gud och människa, att han dog och uppstod. Någonting är för evigt förändrat i våra liv. Vi har upplevt positionsförändringen. Vi bär detta budskap vidare till vår generation och kommande.
Avslutningsvis:
Bröder, jag vill påminna er om evangeliet som jag förkunnade, som ni också tog emot, på vars grund ni står och genom vilket ni blir räddade. Jag vill påminna er om orden i min förkunnelse – den håller ni väl fast vid, annars var det bortkastat att ni kom till tro. Bland det första jag förde vidare till er var detta som jag själv hade tagit emot: att Kristus dog för våra synder i enlighet med skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen i enlighet med skrifterna och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv. Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder vid ett och samma tillfälle, de flesta är ännu i livet, men några har avlidit. Därefter visade han sig för Jakob och sedan för alla apostlarna. Allra sist visade han sig också för mig, detta ofullgångna foster.
[1 Kor 15:1-8]
Wednesday, March 22, 2006
Undervisning 22 mars
Jesus Kristus del 2 av 3 - Jesus 100% människa
Sedan gick Jesus med dem till ett ställe som heter Getsemane, och han sade till dem: ”Sitt kvar här, medan jag går dit bort och ber.” Han tog med sig Petrus och Sebedaios båda söner. Sorg och ängslan kom över honom, och han sade till dem: ”Min själ är bedrövad ända till döds. Stanna här och vaka med mig.” Han gick lite längre bort, kastade sig till marken och bad: ”Fader, låt denna bägare gå förbi mig, om det är möjligt. Men inte som jag vill, utan som du vill.” Han gick tillbaka till lärjungarna och fann att de sov, och han sade till Petrus: ”Ni orkade alltså inte hålla er vakna en enda timme med mig? Vaka, och be att ni inte utsätts för prövning. Anden vill, men kroppen är svag.” Sedan gick han bort och bad för andra gången: ”Fader, om denna bägare inte kan gå förbi mig utan jag måste tömma den, så låt din vilja ske.” När han kom tillbaka fann han återigen att de sov; de orkade inte hålla ögonen öppna. Han lämnade dem och gick bort och bad för tredje gången med samma ord. Sedan kom han tillbaka till lärjungarna och sade till dem: ”Ja, ni sover och vilar er. Men nu är stunden här då Människosonen skall överlämnas i syndarnas händer. Stig upp, låt oss gå. Här kommer han som skall förråda mig.”
[Matt 26:36-46]
1. Vad kännetecknar det mänskliga? Drifterna, det som vi delar med djuren. Viljan till fortplantning: den sexuella törsten, att se på det andra könet med ett begär. Aggressionen: instinkten att försvara oss själva mot yttre hot. Överlevnad: Mat, Moders- och fadersinstinkter. Sårbarhet inför naturen, sjukdomar och ytterst döden, den fiende som vi inte kan hejda, som tillslut kommer besegra oss.
Hur tänkte Jesus på sex? Hade han sexuella fantasier? Slog han sina syskon? ljög han för att klara sitt eget skinn som barn? Var han sjuk eller halt. Slog han sig på tummen, hur reagerade han på det? Med mild och from oberördhet? Är det mänskligt?
Jag ifrågasätter inte att Jesus var syndfri utan snarare vad det innebär att vara syndfri.
Hur vi ser på Jesus formar vår bild av Gud och tron. Men också vår bild av människan, lidande och oss själva. Får vi också vara människor? Får vi dela allt detta som Jesus delade? Eller ska vi ha dåligt samvete för det? Gud har skapat människan och Jesus är en befriare av människan. Gud såg att det var gott. Var går gränsen mellan mänskligt och synd, var blir mänskligt snarare omänskligt? Ett hot mot människan. Sätter vi gränsen för tidigt så att allt blir synd så förminskar vi Guds skapelse i förakt för det Gud gjort till gott. Ofta handlar det om kroppen. Kroppen är en viktig del av våra liv. De grundläggande behoven berör kroppen. Men det är en villolära att se kroppen och det kroppsliga som syndigt. Jesus var kroppslig, tom. uppstod med denna kropp!
Under sitt liv på jorden uppsände han med höga rop och tårar enträgna böner till den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd därför att han böjde sig under Guds vilja. Fast han var son lärde han sig lyda genom att lida [Heb 5:1-8]
2. Inte min vilja, utan din. Olika viljor inom treenigheten. Detta för att Jesus blivit människa helt och hållet. Är Fadern den som vill att Sonen ska dricka bägaren? Är Sonen den som inte vill? Är det tvärtom? Är viljorna helt motsatta? Ibland vill man både och. Jag vill inte erfara smärtan, men jag vet att det är nödvändigt för ett högre syfte.
Jag vill varna för en alltför andlig syn på Jesus. Även om han också var 100% Gud så ser vi inte mycket av det i Getsemane. Det som var så tydligt i Kol 1:15-20. Var är Gud i Getsemane? “Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig?” Smärtans väg, Guds frånvaro har redan börjat här i Getsemane.
3. Jesus är nästan bitter mot lärjungarna som inte orkar vaka med honom. Han är ensam och han ger uttryck för den övergivna människans erfarenhet. Hur mänsklig är Jesus? Hur mänsklig låter vi honom vara? Han har ett samtal med Fadern, men är det ett samtal? Är det inte ångestens röst som ropar ut i intet? Han är helt ensam.
Men att Jesus är 100% människa är till vår hjälp när vi lider av det mänskligas begränsningar: sjukdom, kraftlöshet, inte kunna räcka till, inte få behov tillgodosedda. Vi vet att när vi ber så ber vi till en som vet vad detta betyder, men också kan hjälpa.
Om Jesus inte varit människa skulle han inte ha kunnat försona människa och Gud. Vår frälsning, inkluderande våra kroppar, beror på Hans uppståndelse som människa. Han som är Den förstfödde från de döda.
När vi nu har en mäktig överstepräst som har stigit upp genom himlarna, Jesus, Guds son, låt oss då hålla fast vid vår bekännelse. Vi har inte en överstepräst som är oförmögen att känna med oss i våra svagheter, utan en som har prövats på alla sätt och varit som vi men utan synd. Låt oss därför frimodigt träda fram till nådens tron för att få förbarmande och nåd i den stund då vi behöver hjälp. [Hebr 4:14-16]
Sedan gick Jesus med dem till ett ställe som heter Getsemane, och han sade till dem: ”Sitt kvar här, medan jag går dit bort och ber.” Han tog med sig Petrus och Sebedaios båda söner. Sorg och ängslan kom över honom, och han sade till dem: ”Min själ är bedrövad ända till döds. Stanna här och vaka med mig.” Han gick lite längre bort, kastade sig till marken och bad: ”Fader, låt denna bägare gå förbi mig, om det är möjligt. Men inte som jag vill, utan som du vill.” Han gick tillbaka till lärjungarna och fann att de sov, och han sade till Petrus: ”Ni orkade alltså inte hålla er vakna en enda timme med mig? Vaka, och be att ni inte utsätts för prövning. Anden vill, men kroppen är svag.” Sedan gick han bort och bad för andra gången: ”Fader, om denna bägare inte kan gå förbi mig utan jag måste tömma den, så låt din vilja ske.” När han kom tillbaka fann han återigen att de sov; de orkade inte hålla ögonen öppna. Han lämnade dem och gick bort och bad för tredje gången med samma ord. Sedan kom han tillbaka till lärjungarna och sade till dem: ”Ja, ni sover och vilar er. Men nu är stunden här då Människosonen skall överlämnas i syndarnas händer. Stig upp, låt oss gå. Här kommer han som skall förråda mig.”
[Matt 26:36-46]
1. Vad kännetecknar det mänskliga? Drifterna, det som vi delar med djuren. Viljan till fortplantning: den sexuella törsten, att se på det andra könet med ett begär. Aggressionen: instinkten att försvara oss själva mot yttre hot. Överlevnad: Mat, Moders- och fadersinstinkter. Sårbarhet inför naturen, sjukdomar och ytterst döden, den fiende som vi inte kan hejda, som tillslut kommer besegra oss.
Hur tänkte Jesus på sex? Hade han sexuella fantasier? Slog han sina syskon? ljög han för att klara sitt eget skinn som barn? Var han sjuk eller halt. Slog han sig på tummen, hur reagerade han på det? Med mild och from oberördhet? Är det mänskligt?
Jag ifrågasätter inte att Jesus var syndfri utan snarare vad det innebär att vara syndfri.
Hur vi ser på Jesus formar vår bild av Gud och tron. Men också vår bild av människan, lidande och oss själva. Får vi också vara människor? Får vi dela allt detta som Jesus delade? Eller ska vi ha dåligt samvete för det? Gud har skapat människan och Jesus är en befriare av människan. Gud såg att det var gott. Var går gränsen mellan mänskligt och synd, var blir mänskligt snarare omänskligt? Ett hot mot människan. Sätter vi gränsen för tidigt så att allt blir synd så förminskar vi Guds skapelse i förakt för det Gud gjort till gott. Ofta handlar det om kroppen. Kroppen är en viktig del av våra liv. De grundläggande behoven berör kroppen. Men det är en villolära att se kroppen och det kroppsliga som syndigt. Jesus var kroppslig, tom. uppstod med denna kropp!
Under sitt liv på jorden uppsände han med höga rop och tårar enträgna böner till den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd därför att han böjde sig under Guds vilja. Fast han var son lärde han sig lyda genom att lida [Heb 5:1-8]
2. Inte min vilja, utan din. Olika viljor inom treenigheten. Detta för att Jesus blivit människa helt och hållet. Är Fadern den som vill att Sonen ska dricka bägaren? Är Sonen den som inte vill? Är det tvärtom? Är viljorna helt motsatta? Ibland vill man både och. Jag vill inte erfara smärtan, men jag vet att det är nödvändigt för ett högre syfte.
Jag vill varna för en alltför andlig syn på Jesus. Även om han också var 100% Gud så ser vi inte mycket av det i Getsemane. Det som var så tydligt i Kol 1:15-20. Var är Gud i Getsemane? “Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig?” Smärtans väg, Guds frånvaro har redan börjat här i Getsemane.
3. Jesus är nästan bitter mot lärjungarna som inte orkar vaka med honom. Han är ensam och han ger uttryck för den övergivna människans erfarenhet. Hur mänsklig är Jesus? Hur mänsklig låter vi honom vara? Han har ett samtal med Fadern, men är det ett samtal? Är det inte ångestens röst som ropar ut i intet? Han är helt ensam.
Men att Jesus är 100% människa är till vår hjälp när vi lider av det mänskligas begränsningar: sjukdom, kraftlöshet, inte kunna räcka till, inte få behov tillgodosedda. Vi vet att när vi ber så ber vi till en som vet vad detta betyder, men också kan hjälpa.
Om Jesus inte varit människa skulle han inte ha kunnat försona människa och Gud. Vår frälsning, inkluderande våra kroppar, beror på Hans uppståndelse som människa. Han som är Den förstfödde från de döda.
När vi nu har en mäktig överstepräst som har stigit upp genom himlarna, Jesus, Guds son, låt oss då hålla fast vid vår bekännelse. Vi har inte en överstepräst som är oförmögen att känna med oss i våra svagheter, utan en som har prövats på alla sätt och varit som vi men utan synd. Låt oss därför frimodigt träda fram till nådens tron för att få förbarmande och nåd i den stund då vi behöver hjälp. [Hebr 4:14-16]
Thursday, March 16, 2006
El Salvador
...är inte bara ett land. Det är inte heller bara 'Frälsaren'. Det är också min psudonym när jag gör electronica till dennes ära.
Vill du lyssna på min musik så finns den här.
Vill du lyssna på min musik så finns den här.
Naturally Supernatural
Häng med på konferensen som börjar ikväll och fortsätter fredag och lördag.
Gary Best och Michael Hansen med team. Gud kan göra vad han vill!
Här finns mer info
Wednesday, March 08, 2006
Undervisning 8 mars
Jesus Kristus del 1 av 3 - Jesus den förstfödde
Han är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde i hela skapelsen, ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, synligt och osynligt, troner och herravälden, härskare och makter; allt är skapat genom honom och till honom. Han finns före allting, och allting hålls samman i honom. Och han är huvudet för kroppen, för kyrkan, han som är begynnelsen, förstfödd från de döda till att överallt vara den främste, ty Gud beslöt att låta all fullhet bo i honom och att genom hans blod på korset stifta fred och försona allt med sig genom honom och till honom, allt på jorden och allt i himlen. [Kol 1:15-20]
---
Den älskade sonen...
Han som är den osynlige Gudens ikon
förstfödd i hela skapelsen
I honom är allt skapat, allt i himlarna och på jorden
-
Och han är före allt och allt ställs samman i honom
Och han är kyrkans huvud
-
Han som är begynnelsen
förstfödd från de döda
I honom bor hela fullheten och allt är försonat genom honom, allt i himlarna och på jorden
---
I denna text beskrivs Guds älskade son. Han som har fört oss från mörkret in i sitt rike. I orginalspråkets tydliga struktur ser vi att det är en hymn med tre delar.
Den första beskriver sonen som en avbild, ikon som är den förstfödde i hela skapelsen. Allt är skapat i honom, genom honom men också till honom. Allt som finns till, i himlarna och på jorden, finns för att glädja Sonen, för hans skull. Allting, alla människor, djur, växter, berg, hav, vattendrag, öknar, snö och djungler. Alla makter, kungatroner, regeringar, bönder. Allt i det himmelska; änglar, himlens furstar och tjänare. Allt som finns, det finns till Sonen.
Men det finns också i Honom och genom honom. I den andra delen betonas hur allt omfattas och är underställt Sonen. Dels ur perspektivet: hela skapelsen. Han är den punkt i skapelsen ur vilken allting annat flödar fram. Han är archä – begynnelsen/härskaren. Dels ur perspektivet: kyrkan. Han är huvudet på Kristi kropp. Allt i skapelsen som ligger i fiendeskap med Gud ställs under honom. Detta är kyrkan, Kristi kropp med Sonen som överhuvud.
Om del ett betonade skapelsen så betonar den tredje delen den nya skapelsen. Sonen är han som är förstfödd, men från de döda. Det handlar om korshändelsen. Den påsk som vi ny går mot. Han uppstod från de döda som den förste av många. Han är därför den främste. Han var i egenskap av den osynlige Gudens avbild och skapelsens urpunkt den ende som kunde göra det. Sonen, i vilken Gud behagade låta all fullhet bo. Han stiftade fred genom blodet på korset. Gud försonade allt i himlarna och på jorden med sig. Genom Sonen och till Sonen. Återigen till hans glädje och ära.
Sammanfattningsvis får vi en fantastisk bild av vem det är vi tillber, följer och glädjer oss i.
* I honom skapades allt, i himlarna och på jorden. Bor all fullhet. Hålls allt samman, i himlarna och på jorden.
* Genom honom är allt skapat, i himlarna och på jorden. Stiftas fred. Försonas allt i himlarna och på jorden med Gud.
* Till honom är allt skapat i himlarna och på jorden. Till honom är också allt forsonat i himlarna och på jorden.
Han är den osynlige Gudens avbild, kyrkans huvud, begynnelsen. Han är före allt och den främste över allt synligt och osynligt. Dvs. allt i himlarna och på jorden.
>> Paulus går efter denna omvälvande och nästan berusande hymn vidare och pekar på sina bröder och systrar i Kolosse, som han inte träffat, men bara hört om. Men han pekar också på oss idag. Och ni, säger han, är också försonade genom att Jesus led döden med sin mänskliga kropp.
För er finns det ett löfte. Ett löfte om att få vara i Guds heliga närvaro utan att skämmas. Allt tack vare Jesus Kristus. Korshändelsen, den påsk vi nu går mot. Men villkoret är tron på hoppet i evangeliet. Det måste vara grunden för ert liv. Bygg ditt liv på denne Jesus Kristus. Där finns friden, försoningen, förlåtelsen och slutet på slaveriet. Då förs vi ut ur mörkrets land in i Guds älskade Sons rike. Han, som är den osynlige Gudens avbild, kyrkans huvud, begynnelsen, blir vår konung i det land som flyter av mjölk och honung.
Han är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde i hela skapelsen, ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, synligt och osynligt, troner och herravälden, härskare och makter; allt är skapat genom honom och till honom. Han finns före allting, och allting hålls samman i honom. Och han är huvudet för kroppen, för kyrkan, han som är begynnelsen, förstfödd från de döda till att överallt vara den främste, ty Gud beslöt att låta all fullhet bo i honom och att genom hans blod på korset stifta fred och försona allt med sig genom honom och till honom, allt på jorden och allt i himlen. [Kol 1:15-20]
---
Den älskade sonen...
Han som är den osynlige Gudens ikon
förstfödd i hela skapelsen
I honom är allt skapat, allt i himlarna och på jorden
-
Och han är före allt och allt ställs samman i honom
Och han är kyrkans huvud
-
Han som är begynnelsen
förstfödd från de döda
I honom bor hela fullheten och allt är försonat genom honom, allt i himlarna och på jorden
---
I denna text beskrivs Guds älskade son. Han som har fört oss från mörkret in i sitt rike. I orginalspråkets tydliga struktur ser vi att det är en hymn med tre delar.
Den första beskriver sonen som en avbild, ikon som är den förstfödde i hela skapelsen. Allt är skapat i honom, genom honom men också till honom. Allt som finns till, i himlarna och på jorden, finns för att glädja Sonen, för hans skull. Allting, alla människor, djur, växter, berg, hav, vattendrag, öknar, snö och djungler. Alla makter, kungatroner, regeringar, bönder. Allt i det himmelska; änglar, himlens furstar och tjänare. Allt som finns, det finns till Sonen.
Men det finns också i Honom och genom honom. I den andra delen betonas hur allt omfattas och är underställt Sonen. Dels ur perspektivet: hela skapelsen. Han är den punkt i skapelsen ur vilken allting annat flödar fram. Han är archä – begynnelsen/härskaren. Dels ur perspektivet: kyrkan. Han är huvudet på Kristi kropp. Allt i skapelsen som ligger i fiendeskap med Gud ställs under honom. Detta är kyrkan, Kristi kropp med Sonen som överhuvud.
Om del ett betonade skapelsen så betonar den tredje delen den nya skapelsen. Sonen är han som är förstfödd, men från de döda. Det handlar om korshändelsen. Den påsk som vi ny går mot. Han uppstod från de döda som den förste av många. Han är därför den främste. Han var i egenskap av den osynlige Gudens avbild och skapelsens urpunkt den ende som kunde göra det. Sonen, i vilken Gud behagade låta all fullhet bo. Han stiftade fred genom blodet på korset. Gud försonade allt i himlarna och på jorden med sig. Genom Sonen och till Sonen. Återigen till hans glädje och ära.
Sammanfattningsvis får vi en fantastisk bild av vem det är vi tillber, följer och glädjer oss i.
* I honom skapades allt, i himlarna och på jorden. Bor all fullhet. Hålls allt samman, i himlarna och på jorden.
* Genom honom är allt skapat, i himlarna och på jorden. Stiftas fred. Försonas allt i himlarna och på jorden med Gud.
* Till honom är allt skapat i himlarna och på jorden. Till honom är också allt forsonat i himlarna och på jorden.
Han är den osynlige Gudens avbild, kyrkans huvud, begynnelsen. Han är före allt och den främste över allt synligt och osynligt. Dvs. allt i himlarna och på jorden.
>> Paulus går efter denna omvälvande och nästan berusande hymn vidare och pekar på sina bröder och systrar i Kolosse, som han inte träffat, men bara hört om. Men han pekar också på oss idag. Och ni, säger han, är också försonade genom att Jesus led döden med sin mänskliga kropp.
För er finns det ett löfte. Ett löfte om att få vara i Guds heliga närvaro utan att skämmas. Allt tack vare Jesus Kristus. Korshändelsen, den påsk vi nu går mot. Men villkoret är tron på hoppet i evangeliet. Det måste vara grunden för ert liv. Bygg ditt liv på denne Jesus Kristus. Där finns friden, försoningen, förlåtelsen och slutet på slaveriet. Då förs vi ut ur mörkrets land in i Guds älskade Sons rike. Han, som är den osynlige Gudens avbild, kyrkans huvud, begynnelsen, blir vår konung i det land som flyter av mjölk och honung.
Thursday, March 02, 2006
Välkommen
Hej och välkommen till husgruppsbloggen. Vi är en husgrupp som hör hemma i Stockholm Vineyards södra husgruppskluster. Här kan du läsa om vad som händer i gruppen, hitta information om oss, läsa undervisning som delats i gruppen mm.
Mvh Husgruppsledarna Björn, Monika och Peter
Mvh Husgruppsledarna Björn, Monika och Peter
Subscribe to:
Posts (Atom)